När oturen är framme

För ca en vecka sedan fick jag min Mondo, shit vilken stor padda tänkte jag, den här kan man ta riktigt höga fall på tänkte jag. Har gått och dragits med en jobbig fingerskada ett tag. Min gode vän har tjatat på mig att fan Teemu du måste vila annars kommer det där fingret aldrig att bli bra. Ja ja, har jag svarat, det blir nog bra bara jag får klättra lite. Att ha en viloperiod är jobbigt när man inte har vilat på många år. Vaknade till strålande solsken på lördagen, 10+, äntligen skulle jag få komma ut och klättra, har vilat hela 3 dagar och för en gångs skull så kändes det bra i fingret. Packade i hop alla mina prylar inkl min mondo, nu skulle det skapas nya linjer. Styrde min bil mot Falun närmare bestämt mot Uvnäs, ett litet klätterparadis a la Evert Taube. Äntligen framme, alltså Uvnäs är ett riktigt smultronställe. 3 år sedan senaste besöket och jag visste att det finns en massa ogjorda linjer kvar att göra. Packade ut alla mina prylar från bilen förutom lilla paddan. Jag tänkte att va fan ska jag med den lilla till när jag har en Mondo. Väl framme vid stället så fick jag syn på en linje jag inte sett förut, slopers hela vägen upp, en drömlinje precis vid vattnet, den måste jag göra tänkte jag. Efter ca 3 timmars borstning och fika vid strandkanten så skulle jag få en efterlängtad FA. Snörade på skorna, kritade händerna och placerade min stora dyra mondo på backen och tänkte att det här är det bästa jag vet. Sjukt taggad började jag min bestigning av denna pärla, ca tio flytt till toppen på slopers, grymt tänkte jag. De 6-7 första flytten var relativt enkla, och jag visste att kruxet var åttonde flyttet, när jag fick det åttonde greppet så kände jag att det skulle bli en relativt enkel match. Tog slopern bra, kramade den med full styrka och skickade till kanten. Trodde jag. Precis när jag hade fullt tryck på greppet så hörde jag ett otäckt ljud, typ som när man knäcker knäckebröd, och det var icke mina fingrar som gick sönder utan greppet. Jag hann tänka att det här kommer att göra jävligt ont, men tur att jag har min stora dyra Mondo att landa på. Men riktigt så blev det ej. Jag missade paddan med ca 1 meter och landade på en vass sten som spetsade min rygg. Smärtan som kom var ej att leka med. Ett fall från 3 meter ner på en sten med ryggen före är ju inget drömscenario. Efter lite skrik och gapande så lyckades jag krypa upp på min stora Mondo. Rejält mörbultad och med en viss oro i kroppen så började jag att nypa mina ben för att se om jag hade någon känsel. Det hade jag, bra då kanske det inte va så farligt ändå. Okej, vad är nästa steg tänkte jag, ska jag prova och resa på mig eller ska jag ringa 112? Jag valde det första, det tog ca 20 min att lyfta kroppen från min mondo. Väl på bena så tänkte jag bara på att ta mig tillbaks till bilen. Lämnade kvar all utrustning förutom min stora mondo, jag tänkte att ingen jävel ska sno paddan av mig för den är såååå bra. Den lilla promenaden till bilen tog ca 20 min, normalt 5 min. Väl framme så kröp jag bokstavligen in i bilen, startade och tänkte vad gör jag nu? Ska jag åka hem eller ska jag ta vägen förbi akuten? Det blev det sista. Väl framme vid akuten så möttes jag av ett folkhav av människor och tänkte att denna lördag skulle tillbringas på akuten. Ungefär där slutar mina minnen. Nästa sak jag kommer i håg är att jag ligger på en stenhård säng fastspänd med en morfinnål i armen. Shit vad händer, undrade jag? jag har ju full känsel i bena, kan det va nått annat eller. Efter en stund så kommer en läkare och 3 sköterskor och börjar vrida och känna på min kropp. Kotorna är hela säger doktorn, nu har du haft en jäkla tur min gosse, hade du landat 1 centimeter åt vänster så hade du blivit förlamad. Ja, vad svarar man på sånt? Jag fick ur mig ett tack. Efter lite röntgen o lite omplåstring så är jag en fri man igen. Rejält mörbultad och tagen av stundens allvar så är jag tacksam att jag lever. Jag kan gå, men jag kan inte sitta. Jag kan ligga, men inte få på mig strumporna. Fingret känns bra, men det lär ju knappast bli någon mer klättring på ett tag. Det kanske är så här jag får min viloperiod.

Ja just det, det blev ingen FA men linjen får nog heta Skyddsängeln.